Efter en lång, ångestfylld dag är jag äntligen hemma igen. En sån där dag när jag inte klarar av att göra minsta lilla sak, allt mynnar ut i ångest, gråt eller panik. Fick efter många timmars arbete ihop mina ansökningspapper till Hjo FhSk, och kom iväg och fick bytt bil. En och en halv timme i Trollhättan, och jag grät hela vägen hem. Jag har tagit helt rätt beslut i att inte flytta tillbaka dit, jag har inte kommit tillräckligt långt än.
En gång träffade jag en ny vän,som fick mig att känna mig likvärdigoch förstådd som aldrig förr.