en förmiddag som denna

Att det ska vara så svårt att få veta när en liten bil kommer in för hämtning. Ju närmare vi kommer Sparv desto mer uppskattar jag planering och raka besked, men samtidigt tycks de bli svårare och färre i samma takt. Attsing alltså. En annan inte så rolig sak är att jag av någon konstig anledning orkar mindre och mindre också, igår kunde jag inte ens vara kvar på jobbet de sista två timmarna som var tänkt. Jag vill verkligen inte gå hem, för det första hade det gjort mig galen att vara hemma hela dagarna utan något vettigt för mig, och för det andra har vi inte råd med att jag går hem redan, jag behöver jobba månaden ut för att få saker och ting att gå ihop. Man kan ju bli trött för mindre. En bättre sak är att jag insett att nog för att allt krångel verkar hopa sig och bli värre just nu, men när Sparv kommer hit så kommer det inte spela någon roll, då kommer allt ändå bara kretsa kring det lilla skruttet. Det blir en bra dag.