Det har varit mycket snabba vändningar det sista, och nu börjar jag äntligen hämta andan igen. Med en kaffe och tända ljus tänker jag tillbaka på de senaste veckorna, och är så tacksam över att det snart är över. Ungen har åkt in och ut på sjukhus, lite panikartat har vi insett att vi behöver flytta och mitt i detta har vi halva tiden av utlandsmission kvar – jag har numera en helt ny respekt för ensamstående mödrar.
Idag är vi ungefär i mitten. Mitten av allt. Jael är hemma, men vi vet fortfarande inte om hon får bestående problem. Mitt i flyttpackande och lägenhetsköp. Mitt i gigantisk skoluppgift. Mitt i allting. Stressen gör ont, ont, ont – men mitt i detta har jag insett hur många fina vänner som ställer upp. Människor nära och långt borta, människor jag känner väl och andra jag knappt har hälsat på.
Imorgon har vi stor redovisning. Imorgon kommer mäklaren för att ta säljbilder. Imorgon behöver jag tvätta håret. Men mina kaktusar är fina och omplanterade. Min unge pussas och håller min hand. Om två veckor får vi en egen lägenhet. Om tre veckor är det permission igen. Idag övar jag på att andas.
AmyTuesdayCreative 