Min behandlare i Alingsås envisades med att ge mig ”fotbad” som hemuppgift. Jag förstod aldrig riktigt grejen med varför hon tjatade om det där fotbadet, och ska jag vara ärligt struntade jag i just den uppgiften i princip varje gång. Nu börjar jag förstå vad hon var ute efter.
Jag har alltid varit usel på att ta hand om mig själv. Inte i första hand att jag alltid varit urdålig på att ta hand om min kost eller kropp i största allmänhet, utan det där mysiga ta-hand-om-sig-självet. Jag har aldrig tyckt jag varit tillräckligt mycket värd för att sitta ner och ta hand om mig själv. Sitta i ett hörn av soffan och läsa en bok. Vira in sig i en filt och se på en film en längtat efter. Göra ingenting. Sitta med ett fotbad. Måla naglarna i tio olika färger. Spendera en stund med att inte prestera.
Ikväll sitter jag med tassarna nedstuckna i vatten så varmt att det bränner, en kopp pepparmyntate, tända ljus och en gosig unge tätt inkrupen under armen. Några torkade blåbär och svarta vinbär, och snart är barnprogrammet slut. Snart läser vi ett par kapitel om Mumin i ”Trollkarlens hatt” och krypa ihop i pjamasar i sängen. Jag gissar att jag äntligen har lärt mig, och det är det finaste som finns.
AmyTuesdayCreative 