ett tyskt inbrott senare

Tidigare i december fyllde min pappa 45, och då åkte vi till Tyskland och hade familjemys – bo på hotell, gå på julmarknad, äta middag och sånt där skoj.

Vi visste inte säkert vart vi var på väg förrän vi svängde in till Kiel-färjan, det hade lagts stor vikt vid att ingen förutom pappa och fru visste vart vi tog vägen..! Jag och min äldsta syster hade svårt att hantera frustrationen av att inte veta, men vi överlevde bevisligen den stressen. Så, vi tog oss till Kiel. Åt mat, dansade, sjöng och skojade i våra hytter och gav vår pappa episka födelsedagspresenter. Potentiellt har vi förorsakat hans död, eftersom den ena presenten var att köra en sväng porsche och lamborghini, men han kommer i alla fall ha lyckliga sista trettio minuter i livet.

Vi kom till Tyskland. Spenderade två timmar i Tyskland. Någon idiot slog sönder min bilruta och stal min systers handväska. Förbannade Tyskland.

Alltså, det här med att få bilen förstörd i ett land en inte har någon koll på, det var en aning stressande. Det syntes inte jättemycket under dagen, men stressfinnarna dagen efter avslöjade mig. Två timmar hann vi kila runt i Kiel, sedan hittade vi bilen sönderslagen, blev inlåsta i parkeringshuset och försökte få tag i säkerhetsvakter och polisen – båda två gick lite sådär. Övervakningskamerorna var sönderslagna, och alla jag ringde hänvisade till någon annan. Under tiden medan jag försökte hitta någon som ville hjälpa mig byggde min pappa en provisorisk ruta av ett duschdraperi och silvertejp (det var sannerligen en fantastisk syn..!). Till slut, många telefonsamtal senare (min telefonräkning kommer inte vara nådig efter det här…) kom vi ut ur parkeringshuset och lyckades snurra oss fram till närmaste polisstation.

Vi trodde att den nervösa, lite jobbiga biten skulle vara att göra en anmälan på ett språk vi inte kunde, men icke. Det som gjorde oss nervösa och gav tunghäfta, det var polisen som tog hand om oss. Han var snygg nog att vara med i en dansk dramaserie. Både jag och Jenny dog. Så, i en dryg timme satt vi inne på ett kontor ihop med den antagligen snyggaste snubben i Tyskland och skulle försöka reda ut vad vi skulle göra härnäst. Och gjorde vårt bästa för att hålla masken.

Så, vad gjorde vi?

Jo, vi hade en fantastisk helg i Lübeck. Julmarknad, restaurang och pariserhjul, skratt och bus och sånt. Som extra krydda körde vi från Lübeck och hem utan någon sikt på höger sida av bilen, och det gjorde hela resan fantastiskt spännande..! Framför allt var det festligt att köra över Öresundsbron med en ”ruta” som fungerade som vindfång (gränspolisen tittade väldigt konstigt på oss) – och tänk vilken lycka jag kände när vi fick en tid för att få en ny ruta! Nu ska jag bara få bort allt glassplitter från passagerarsätet…