en helg i bilder

Veckan har varit tung – en ny långtidssjukskrivning, obefintligt med sömn och en kropp som absolut inte vill vara kompis är bara delar av historien, men istället för att deppa för missade arbetspass och bristande ork spenderades helgen med outdoorkläder, hajk och Skogsknytte.

Att sitta bland maskrosorna vid en utkiksplats, laga god mat över öppen eld och sticka tassarna i det iskalla vattnet medan någon plinkar på en gitarr länge bort på gräset. Gunga i skogen, planera sommarens vandring och kräla runt på Friluftsfrämjandets äventyrsbana med de andra skogsknytteungarna – det är lätt att smaka lycka när en vet vart en ska leta. Det behöver inte vara svårare än grillade marshmallows och tacos gjord i eldfat – att gå på ett litet äventyr och äta ute kan vara så vansinnigt mycket mer än en elljusslinga och grillad korv med bröd, och plötsligt är det inte ens särskilt svårt att släppa vardagsstress och oroligheter.

Någon undrade för ett tag sedan hur vi hade tänkt ge oss ut och vandra i sommar, med en allt mer gravid mamma och en fyraåring som just kommit på att en måste gå själv för att hinna upptäcka allt fantastiskt som gömmer sig i naturen. Lite längre fram är planen att berätta mer ingående om hur jag väljer att träna under den här graviditeten, och varför, men för idag – sommarens vandringar är inget jag skulle rekommendera den ovana, gravida vandraren att ge sig på, men don’t worry my friends – det där med vandring har jag, min kropp och mina vandringskompisar koll på. Vi kommer att utgå från basläger med bara några kilometer till närmaste möjlighet till kontakt med sjukvård, packning och bärande är anpassat efter gravidkroppen och vandringsetapperna läggs upp utefter dagsformen. Med mycket träning och förberedelse innan och en flexibel turplanering är en fjällvandring i åttonde månaden absolut ingen omöjlighet.

Och vad fyraåringen beträffar? Härmed tillkännager denna förälder stolt att Jael 4 år i helgen gått upp för kanonbacken uppför Vaberget utanför Karlsborg, och hon behövde bara bli buren på mammas rygg för att få lite kraft efter de allra tyngsta stigningarna – vi snackar alltså en sträcka på ungefär 500 meter med 60 meter stigning. Hon är fucking kickassawesome den där ungen! Sa jag förresten att hon bar ryggsäck med mellanmål och vattenflaska hela vägen upp? Jo jo, jag spricker lite av stolthet här borta.