Jag har en syster som är väldigt höjdrädd, men som längtat efter att testa att gå höghöjdsbana. Hur hon löste det? Jo, hon såg till att det blev en familjeutflykt för att inte själv kunna banga.
Okej, så det vore väl lögn att säga att hon var den enda som var nervös när vi började närma oss Ösjönäs ute i Tivedsskogen – det var allt några röster till som började undra varför de inte stannat hemma. Men, som ofta är fallet med min familj var peppen och äventyrslustan starkare än nervositet och rädsla – och tur är väl det, vilket trist liv en skulle ha annars.
Trots att vi inte har många mil att åka har vi aldrig besökt Ösjönäs tidigare, men det var absolut inte sista gången. Inte nog med att det fanns alla möjliga och omöjliga skojiga friluftsaktiviteter att ge sig på – de är dessutom en del av Ekoturismföreningen, vilket kanske inte så svårt att gissa, är ett initiativ som gör mig lite varm i hjärtat. Vet en inte vad ekoturism är kan en till exempel läsa om det här.
Efter att ha googlat reglerna för ett par olika höghöjdsbanor runt om i landet var jag så himla nervös för att inte få klättra med runt där uppe, uppenbarligen är graviditet ett tillstånd som flera av de där arrangörerna inte är så peppade på, men vår instruktör sa ingenting om den där kulan som putade ut, och selarna som användes just här satt alldeles utmärkt trots min barba-kropp.
Det där med att kila runt på slackline tio meter upp i luften som ganska mycket gravid kan kanske uppfattas som den inte mest intelligenta idén, men det funkade faktiskt över förväntan bra! Om inte annat var det ett grymt skönt pepp att inse att min balans faktiskt inte försämrats avsevärt, trots att den där tyngdpunkten har förflyttats en liten bit de senaste månaderna.
Och det bästa av alltihop? Att swisha över sjön nedanför i fetaste Lara Croft-style förstås.